Så här i husmålartider känns det som att tillvaron mest består av randig husfasad, färg och pensel.
Men när man väl står där och tittar rakt in i en husvägg, meter efter meter,
högt uppe under tak och långt nere vid grunden, så är det minsann inte alls så enformigt när allt kommer omkring!
För det myllrar av smådjur runt omkring - trevliga och mindre trevliga!
Och när det gäller de här sistnämnda, så vill man ju helst upprätthålla en viss distans....
av olika anledningar, men utan att man tänker på det så bygger man upp nå'n slags...tolerans ändå...
Spindlarna hör till denna grupp...
Det handlar inte om "att gilla" precis, men dock om att inte vråla rakt ut eller ramla ner från stegen!
Den här är den som jag har..."fått en djupare relation till"....hmm...
Jag tycker väl liksom inte att det ser ut som en spindel riktigt...på nå't sätt...
Den ilar inte runt så där kvickt så att man blir "otrygg" för att man inte vet vad den tänker hitta på härnäst, utan den sitter bara så här. Lungt och stilla, inkilad mellan brädorna.
Knackar man lite med penseln i väggen precis bakom den, så reser den sig och traskar iväg en liten bit åt sidan... Så harmlös liksom...
Så, liiiiiite, liiiiite gullig ändå... På avstånd förstås!
Nu börjar också nyckelpigorna hälsa på - kommer flygande och sitter en stund, å sen iväg igen!
Som små är de gula med svarta prickar...ingen konstig art det där alltså, som jag alltid trott...
Och de äter bladlöss, så man skall lyfta över de till rosorna om man får möjlighet
- bättre än allt tråkigt kemiskt man annars kan spruta på!
Gulligast av skalbaggar...alla da'r!
Och i helgen fick vi besök av den här färgranna jättefjärilen!
Trodde inte mina ögon när jag såg storleken på den - sist jag såg nå't liknande var i fjärlishuset på Haga typ! Hade väl aldrig trott att man kunde få se en sån här i det vilda!
Helt otroligt!!
KRAM
